torsdag 10 december 2009

Snart blir mina hår grå

Det är kanske lika bra att blogga ut att jag inte fått jobbet i Gbg. Besvikelsen som befann sig direkt var jobbig att handskas med då kroppen inte visste om gråt eller likgiltighet var den bästa behandlingsmetoden. Den bästa behandlingsmetoden verkar dock varit mamma som på något konstigt vänster ändå lyckas belysa bra delar och kan få mig att trots stor besvikelse se lite ljus i en oöndligt lång tunnel av ständig ovisshet.

Nu längtar jag hem. Jag längtar efter Allans pölsa, efter Tuvsingen, att sjunga domdomdomdom med Paprika, att få komma upp till stallet och träffa R och pållarna, efter min lilla systerson som säkert snart växt ifrån mig, efter puttes väg, efter min massagebänk, efter kläder jag inte sett på ett halvår, efter snö, mamma och pappas kramar och den härliga doften av HEMMA!
Kan inte nästa vecka ta slut snart så att jag får packa min väska och dra åt Nordmaling!

3 kommentarer:

Carina sa...

Nu är det nära... det finns fler som längtar efter din analkande hemkomst, storasyster, lillasyster, vi, pappa å jag å egentligen alla som kommer att bli så glad att se dig men som inte visste att du skulle komma. Fortfarande ingen snö, men struvor, rullrån, knäck å negerkysar i skåpet. Håll ut å gör tiden kvar nu före jul till nåt stämningsfullt. Har du lilla granen framme? Kram Mamma

Unnelin sa...

Ja nu är det bara att ställa fokus på hemtrakterna och en mysig jul, jag vill verkligen spela "så det kan låta", du brukar väl ställa upp på det spelet?
Om en vecka och lite mindre än ett dygn sitter vi och mumsar julbord just nu och jag har kramat dig i alla fall tre gånger och Vidar har kommit på vem moster Annelie var!

gurka sa...

hihi.. vad mysigt ni skriver! Lilla julgranen har stått framme sedan 1 advent och jag har julduk, julstjärna-blomma, ljusstake och en krans på dörren. Ingen dera är såklart mina egna men en dekorativ dessi är vad jag har, vilket är bättre :)
LÄNGTAR!