Boendebehov

Är i behov av ett boende till hösten. Detta är vad som oroar mina tankar väldigt mycket just nu. Längtar dessutom tillbaka till mitt parelli-liv. Hästar är livet, så Havre, bli inte allergisk nu!

Jobbet går bra. Har haft en rolig dag idag. Imorgon lite lugnare, men känns bättre i överlag.

Mitt i all oro och längtan måste jag få pigga upp med en bild från midsommar.

Havres far var en väldigt storfotad rumpnisse.

Skånska kramar till er alla.

Tyst morgon

Vakna, ligga och fundera över vad egentligen en dag som denna innebär. Allting tyst. Inget prasslande, viskande, slamrande. Ingen som försiktigt kliver upp ur sängen, tror att man fortfarande sover trots att man egentligen ligger helvaken med pirr i magen. Allting tyst.

Kliver upp, far ut och springer, kör lite träning hemma, tittar mig i spegeln. Jag ser fortfarande ut som vanligt. Ingen skillnad. Konstigt.

Ner på stan, missade systemet med 2 minuter. Tittar i affärer, snålar. Handlar till grillning, cyklar hem. Telefonen ringer.. massor på eftermiddagen. Sen ringer det igen. Ett okänt nummer. Chokladbud! hihi.. springer ut, får ett paket. Ett bud med choklad till mig :) Så roligt detta var!

Tack för paket och uppvaktningar. Jag ser likadan ut, ett år äldre och längtandes hem efter lite prassel, viskande och smygande upp ur sängen. Nu ska grillas och festas ikväll med nya gäng jag aldrig träffat!

Många kramar från en liten med lite större Gurka.

En Kummel

Alla borde ha sig en egen Kummel. En sådan som står bakom en och stöttar en i fall där man själv håller på att bryta ihop. En sådan som förstår trots att man inte själv inte gör det. En sådan man vet att huvudpersonen i boken kommer att falla för trots att hon själv inte fattat det. Sen att han heter Kummel gör ju det hela lite roligare! En väldigt bra bok som jag just nu knappt kan lägga ifrån mig för att blogga.. En sådan bok som gör att jag vill ringa till mamma och säga att jag älskar henne och ringa till min älskling och säga att jag inte står ut av att vara utan honom.

Jag har dessutom insett att mina fina ungdomsår snart är förbi. Idag när jag som ensam gick genom bygget och förstod att jag nu äntligen var ensam sjukgymnast passade jag på att göra en riktig klackspark av gäldje. Vad händer? - Jag sträckte en muskel.
Mina smidiga spänstiga ungdomsår är passé och jag måste nu kämpa för att behålla det jag har.
Till råga på allt har jag otroligt ont i min ena höft idag. Gör inte direkt saken bättre. Skulle nog behöva lite Kummel i vardagen.

Annars leker livet och jag är helt försjunken i min bok. Och ja, min sista kväll som 21. Jag är en liten 21-åring. Så, nu behöver inte fler påminna mig om det ikväll. :) Sov gott mina vänner.

Den läskiga tvättstugan

Jag har en läskig tvättstuga. Den är i andra husets källare. Den är långt in, bakom en massa dörrar och har ett sånt där stort spökligt torkrum. Tack mitt hjärta för att jag får ringa dig 3 ggr under min tvättid bara för att det är läskigt. Det gör det lite mindre skräckfilmslikt...



Börjar komma lite mer in i jobbet nu också. Haft lite träningar idag och åter fått träna på skånskan. Av misstag, observera misstaget, och jag måste få skylla på att det är lätt att dras med för att bli förstådd, så kom mitt första skånska ord idag. Ordet var "tre". Med ett ovanligt skorrande som överraskade mig själv så mycket att jag kom av mig, så kom ordet "trrrre" ur min norrländska mun. Så, min oskuld i skånska är nu förlorad.



Igår var det löpning med sol, kaniner och kossor. Försökte ta kort på kaninerna och detta blev resultatet. Min än så länge bästa och trofastaste vänner i K.

Den värsta bland smärtor

Morgonen hade kunnat börja bra om mina fötter kände lägenheten bättre. Precis innan jag ska ta på mig ytterkläderna och dra mig mot jobbet snubblade mina stackars tår över en golvlist! Detta måste vara en av de värsta smärtorna. Krälandes på golvet, hållandes om tårna, gnyande, förbannande... ja, att slå tårna mot en golvlist är nog bland de värsta smärtorna.

Utbildningsdag hela dagen idag. 4½ timmes genomgång av journalsystem, 3½ timmes genomgång av hur man skickar ett mail inom kommunen. Ja, en dag på det aktuella jobbet ska bli skönt imorgon.

Roligt är dock att jag via dessa långa utbildningar träffade andra vikarier som också njöt av inspärrandet framför datorer. Jag har fått två nya bekanta i K. Som att vara tillbaka i förskolan igen och möta nya vänner. Känslan är ungefär densamma :)

Sprang en runda efter jobbet igen och njöt av kaninflocken som idag var ännu större. Jag känner mig som Pricken i boken "Pricken" och skulle gärna skutta med alla dessa kaniner på klöverängen. Det är ljuvligt att se dem.

På midsommar blir det Hedemora. I'm coming honey!

2 av mina älsklingar som jag tänker mycket på.

Jag är under ytan

Till att börja med vill jag bara tacka Plommon och Messmör för en trevlig helg! Idag tog vi en tur till Sveriges lägsta markpunkt, 2,41 m under havsytan och ja.. som bilden visar bör vi nästan här i K hålla andan.

Efter trevligt sällskap hela helgen, mer sett av K och hoppat av rädsla till den nya Terminator så tog jag mig en uppfriskande joggingtur på fälten här utanför. Det var och förblir en jogging tur att minnas. Först härliga hus, sedan mysiga får. Jag fortsatte springa och plötsligt upptäckte jag att jag sprang mitt i en kohage med med fullt av kossor runt om mig. Efter detta höll jag bokstavligen talat på att springa över en hop kaniner! Dom var precis överallt! Stora, små och snabba låg de i hagen, på vägen eller i busken bredvid mig och solade. Helt fantastiskt! Och de som känner mig vet hur lyrisk jag kan bli över något som detta! Länge sedan var det som jag sprang på så lätta ben! ... tills dess att jag upptäckte att jag inte längre visste var jag var. Skulle jag behöva vända för att hitta hem igen? Jag tog mig några steg till längst den okända vägen, orolig över att jag skulle behöva vända när jag plötsligt upptäckte att jag var precis där jag börjat joggingturen! Ack, ett sådant dåligt lokalsinnne man kan ha. Men roligt var det!

Hemma blev det några samtal och sen ett bad i badkaret. Nu ska här förberedas inför morgondagens arbetsdag!

Plaskvåt av allt regn

I Skåne verkar det regna. Ja, regna regna regna och lite härlig blåst där till. Tog mig ner till stan för att byta en tröja och resultatet ser ni på bilden. Tack älskling, jag trivs väldigt bra i min nya tröja med en sådan sprakande färg!

Nere på stan kom traktor (i Skåne använder de moderna traktorer) efter traktor med stora lass av studentet. Dagens guldkorn kommer nog härifrån. Det tjoas och tjimmas och låten "för vi har tagit studenten..." ekar i den nygammla stan Kristianstad bortsett från att den slutar lite annorlunda ".... fy fan vad vi e bRRRRRa!" hihi.. Detta var väldigt roligt när jag under mitt paraply navigerade mig genom stan.

Tänker på alla er där hemma och lite extra på Havre. :) you know who you are :)

Ikväll kanske jag tar mig ett bad och läser bok.

Vilse i skåne

Att vakna, vilse och ensam i skåne en lägenhet med en massa tickandes klockor är något jag är glad över att jag inte behöver uppleva speciellt ofta.

Klockan ringde 9.00 i morse men trött som jag var efter de 17 timmars resande igår stängde jag av den och sov en timma till. Till frukost blev det ett lite nyar müsli än euroshoppers som nu präglat mina frukostar i 3 härliga studentår. Nu blev det ett ica gott liv.. med pumpafrön. Mmm vilken förnyad känsla! Efter lite frukost fastnade jag framför tv - animal cops Houston. Wow! Ett program som verkligen kan få mina känslor att rusa av förtvivlan. Jag har nu själv lust att skola om mig med en gång och bli djurpolis! Kan verkligen se framför mig hur jag drar fram brickan - Annelie- animal cop, back off!

Efter att ha suttit och planerat min framtid som djurpolis blev det att sätta sig och förbereda sig inför intervjun och sedan rusa ner till bussen. Idag blev det vuxenbiljett, kände mig lite äldre än igår då jag snyltade in mig på barn. Fortfarande ser jag ung ut!

Med god tidsmarginal kom jag fram till CSK, sjukhuset. Jag hade beräknat en halvtimme till tidsmarginal så att jag skulle ha gott om tid på mig att villa bort mig. Självklart behövdes det dock inte villas bort något. För en gångs skull när jag har beräknat tid för bortvillande så ligger sjukgymnastiken på bottenplan, alldeles intill huvudentrén. Så i en halvtimme satt jag och begrundade skånskan som pratades av folk i närheten. Vilket språk! Ibland krävdes extrem koncentration för att höra vilket ord som faktiskt uttalades med denna skrollande dialekt!

Intervjun gick som ett rinnande vatten och jobb har jag nu till hösten i det skrollande skåne. Skryta om den norrländska miljön fick jag även chansen till och lite om min duktiga sjukgymnast i Sveg. :-)

När det väl bar hemmåt passade jag på att ta en promenad till affären.. igen. Dock denna gång med än fler kassar i händerna på väg tillbaka när det såklart börjar tokregna. Pjuh. Ingen rolig prommis. Men med trötta, slitna armar och blöta skor kom jag hem och njöt av en utsökt nyttig middag! Nu väntar en mysig.. så mysig det går, kväll. På återseende.