Tiden rusar fram

Snart är det jul. Jul. Kan du tänka dig?! igen?! Ja tycker nyss att det var jul och samtidigt känns det som om det var en evighet sedan.. Ska iallafall bli skönt att komma hem, om än bara för ett par dagar, men för att faktiskt få fira en riktig jul med familjen!
Tills dess måste jag fixa klart fler julklappar och jobba några veckor till. Men, det känns som om jag mer och mer planerar för ett par dagar ledigt och har redan börjat fundera över hus Xavi kommer att reagera på tomten. Hoppas att han tycker om honom..
Annars är det bara kallt kallt och kallt. Bobb har frost i pannluggen och Xavi hoppar på 3 ben när han tycker att det är för kallt. Själv klär jag in mig i täckbyxor, mössa och varma skor och försöker låta bli att slicka mig så mycket om munnen när kylan biter i kinderna. Oftast lyckas jag, men ibland önskar jag att jag bara kunde krypa ner under en filt och inte behöva ut den där sista gången för att låta vovven kissa. Men när kläderna väl är på.. ja, då är det rätt mysigt ute. För det mesta :)

Mer kyla väntas i veckan och mina täckbyxor är kvar på jobbet.. Imorgon får det nog bli dubbla långkalsonger istället och en varm mössa jag knyter under hakan när ingen ser mig.. :)
Kram på er alla och speciellt till dig mamma som fyller år idag!

En blånagel senare

Smärtan var obeskrivlig. Jag kände hur Xavi försvann under mina svartnande ögon där han stod i snön och kissade. Helvetes dörr som skulle klämma mina två fingrar så! Stapplande tog jag mig in till kontoret där jag kastade mig på golvet med en nu slickande Xavi i ansiktet medan jag försökte låta bli att tuppa av helt. Direkt blev långfingernaglen blå och pulserat har det gjort under nageln hela dagen.
Den hiskeliga kylan gör det heller inte bättre.
Varje gång jag kliver ut utanför dörren drar blodkärlen i fingret ihop sig och det resulterar i en smärta ik när man håller på att förfrysa fingret. Ajajaj.. Men det hindrar väl ingen. På lmed varmaste stall-handskarna och sedan ut till monster nr 2. Men han var ett väldigt snällt monster idag. Med 3 hundar springandes mellan benen i stallet och 1 liten hund som vägrar gå en liten promenad för att det var för kallt om tassarna så att matte ständigt fick plocka upp den lilla krabaten, så stannade Bobby, väntade, gick lite, stannade igen och det var knappt så att det kändes som att det var en stor 3 årig nordsvensk i andra sidan av grimskaftet medan jag vallade hund.
En liten kille (bobby) håller på att bli en riktig parelli-häst. Den andra lilla killen (Xavi) håller på att bli ett tonårs-monster som hoppar upp i sängar, soffor, äter bajs och ja.. nä, han är bara världens goaste han med!
Dessutom är jag brunett nu.. igen. Härligt!