Mörkret

Mörkret för med sig mycket bra saker.
- Det blir lättare att sova
- Stjärnorna och månen får hela natthimlen att lysa upp
- De tända ljusen inomhus får en helt annan mysfaktor
- Jag börjar längta till julen
- En varm kopp te smakar aldrig lika bra i dagsljus

.... Men det var allt...

Mörkret för med många dåliga saker.
- Det är lättare att somna i soffan alldeles för tidigt
- Jag blir lite smått deprimerad av att aldrig få se dagsljus
- Det blir oftast kallare när det blir mörkare
- Jag ser inget när jag är ute och rider
- Hunden "försvinner" i mörkret
- Dagen blir mycket kortare
- Rådjuren och allt vilt i skogen är svårare att se i samband med bilkörning
- Jag blir mer rädd

.... Och ändå så finns mörkret, kommer varje år och lär alla framtida år fortsätta påverka min tillvaro... Inte mindre påtaglig blir den heller bara för att vi nyss gått över till vintertid!

Frostigt

Morgonpromenaden imorse bjöd på minusgrader och frost = bobby fick på sig sitt nya täcke och Xavi och jag fick en toppen-mys-prommis!

Kepspojke

Idag på jobbet slog det mig att jag håller på att bli en kepspojke. En sån där pojke i skolan förr i tiden (kanske nu för tiden också) som alltid alltid alltid hade på sig sin keps. Den var på under lektionerna om inte lärarna sa något, den var på under rasterna, på idrotten och säkert nästan i duschen. Det var som om kepsen nästan vuxit fast på huvudet.
Det slog mig att jag håller på att bli en likadan när jag idag på jobbet skulle byta från mina vardagskläder till jobbkläderna och det absolut sista jag tog av mig var min skinnkeps. Jag går runt med den ute, ibland inne i huset om det är kallt och jag har oftast ingen lust att ta av mig den. Men jag tar av mig den ibland... utan att någon behöver säga till. Och jag sover inte i den och jobbar inte i den.. men ibland tror jag av misstag att jag redan tagit på mig ridhjälmen då jag har kepsen på.. Men gudarns så skön den är med sitt varma foder inuti!

Hästigt

Den här helgen har varit lite olik de andra helgerna eftersom det hänt lite ivanliga saker. Igår fick jag äntligen sova ut! Fantastiskt efter en vecka av tidiga mornar :-) sedan satte jag och kattis upp de nya slow feeding hönäten och resultatet ser ni här nedan. Eftermiddagen ägnades åt städning och sedan fick vi fin-middags-besök av tobbe och hans flickvän! Trevligt!
Idag blev det ingen sovmorgon, utan upp i ottan och 8.00 var bobby lastad och klar för en tur till djurgården med två arbetskamrater och deras hästar. Underbart var vädret som äntligen bjöd på lite uppehåll och färgerna var fantastiska! Fast mest fantastisk var ändå min häst som lugnt lät sig lastas både dit och hem, bjöd på öronen framåt hela tiden, piggt temprament men ändå fantastiskt lugn med tanke på att vi ändå red så pass centralt med båtar, bilar, löpare, andra hästar och en förfärligt massa hundar! Ni hör, prinsen var väl värd de extra äpplena han fick! <3 <3
Ikväll blir det myskväll med mannen och citronsorbe! Kalas!

Lite vardagskärlek

Det händer inte ofta, men i måndags när jag kom hem ca 22.40 från jobbet stod en tallrik kvällsfika och väntade! Älskade <3

En påfyllnad

Vissa dagar är riktiga energigivare! De är inte många under veckodagarna men i onsdags fick jag verkligen känna på en dag, så underbar att jag lever på den ännu.
Trots att det är mindre roligt nu på mornarna att kliva upp, pga mörkret och kylan, så blev det en tidig morgon i onsdags. Jag jobbade på under förmiddagen och sedan efter lunch så blev det hemgång med hovis på besök. Att få komma hem till dagsljuset som lyser skogen alldeles gul, få mysa in sig i Bobbys numera halvlånga vinterpäls och få ha en luuugn eftermiddag var helt toppen!

Min hovslagare är bland de bästa jag haft. Horsemanshipintresserad och jätteduktig! Vi har bra diskussioner om skor/barfota och hästhantering. Bobby gillar honom också! Efter att bobby blivit fin om fötterna sadlade vi upp för en långritt med Xavi. Det blev urmysigt i fina höstfärger och hög, klar luft. Väl hemma igen så var klockan inte mer än 16 så jag hann städa och fixa i stallet. Sedan fick jag och en nöjd hund komma in i huset, laga mat i lugn och ro och efter middagen fick jag för en gångs skull sitta kvar i soffan i lugn och ro och bara se på tv med en kopp rött te och filt över benen.

Det kanske inte låter så mycket eller speciellt men det var en sådan härlig dag så att till och med när helgen står och väntar så längtar jag tillbaka till onsdagen för jag har svårt att se hur helgen ska kunna bli lika bra.

Fast igårkväll var inte heller så dum om jag ändå ska berätta om lite positiva saker :-)

Väl hemma efter jobbet där hemresan lyckligtvis tog under 1 timme så mockade jag och fixade klart i stallet innan jag gick in för att laga en hermanssons köttfärslåda. Det är sällan att det blir något så avancerat en vanlig torsdag (= ont om tid) men så blev det.. och gott blev det också! Men det gjorde att jag inte hade ätit upp förrän efter 20.00 på kvällen. Hur lockande det än är att då bara sitta kvar inomhus och låta Bobby vila så bestämde jag mig för att gå ut till stallet, då jag faktiskt planerat att ta det lugnt ikväll (fredag) för en mysig fredagskväll. Så ut tog jag mig!

Bobby var glad över att jag kommit ut och väldigt gosig när jag borstade honom. Sedan blev det träns och jag kastade mig upp barbacka i mörkret. Det är nog det mysigaste med att rida på hösten och vintern. Barbacka är så otroligt mysigt med all vinterpäls och personlig rumpvärme! Vi skrittade ut till hagen för att jobba lite i skritt och trav. Tokigt nog så var Bobby i början jättejobbig i vänster varv. Han kunde inte alls slappna av, spände sig och hade svårt att hitta sin balans. Men som tur är så hade jag mycket tålamod och nytänkande så vi jobbade med olika enkla gymnastiska övningar och VIPS så red jag på en såååå uuunderbar häst! Vi bara flöt fram i öppnor, skänkelvikningar och underbara samlingar i skritt och trav i båda varven. Tyvärr var det så underbart så jag avslutade ganska snabbt för vi skulle få avskluta med den fantastiska feelingen! Vi skrittade hem på långa tyglar och Bobby fick många äpplen väl i stallet. Gosse-gubben! Den tröttheten som fanns i kroppen innan ridturen var borta när jag kom in igen. Pigg och glad hamnade jag i soffan bredvid gos-David och gos-Xavi. Inte ens gjorde det så mycket att vi glömt elda i sovrummet så det var extra kallt när vi gick och la oss. Tur att vi är tre som värmer sängen ;-) 

ambivalens

Det här med att söka jobb är ett kapitel för sig i mitt liv. Om bara folk visste hur skönt det skulle kännas med ett fast jobb, en fast anställning där oron för att behöva byta jobb och framförallt ev flytta till annan ort inte längre fanns utan snarare var ett eget val. Som det ser ut just nu så har jag jobbi ca 3 mån till. Sen tar det slut. Vad som händer senare det håller jag och djursjukhuset på att se över. Kan jag stanna ett tag till? Hur länge i så fall? Finns det jobb i Stockholm där vi nu är bosätta sedan ett knappt år tillbaka, eller måste jag söka jobb på annan ort.
Spontant så har jag ingen lust att flytta igen. Jag avskyr att flytta, att flytta själv, leta boende, leta stallplats, leta ett boende där hunden får vara med. Jag avskyr att tänka på att ev behöva flytta från David. Nej det går bara inte. Han har fast anställning i Stockholm. Om jag flyttar för ett nytt vik, kan jag inte kräva att han ska säga upp sitt fasta jobb och flytta efter. Det kräver jag inte. Men samtidigt om det inte finns jobb för mig här då?
Jag är för tillfället totalt omotiverad till vissa typer av sjukgymnastjobb. Det jag vill nu är att fortsätta jobba som sjukgymanst för djur.. men tjänsterna växer inte som äpplen på träd. De existerar knappt. Och ett fast jobb.. det ja, känns just nu omöjligt. Samtidigt är jag trött på att hyra bostad. Jag är trött på att inte få bygga om, planera själv och göra något för min egen skull i hemmet. Jag har börjat inse att jag på de 2 senaste ställena jag bott inte känt mig riktigt "hemma". Det gör jag fortfarande inte. Vi bor superduper, men än är det inte "hemma". Ett ev fortsatt drömjobb eller ja, drömvik finns nog med störst sannolikhet i Stockholm. Men kommer jag någonsin att ha ett hem som känns som "hemma", eller kommer vi alltid att hyra hyra hyra för att ett ev hus har vi helt enkelt inte råd med. Och en liten lägenhet i stan känns helt otänkbart för tillfället. Inte med ca 1 timmes pendling till var min häst skulle behöva stå för att plånboken ska orka hänga med månad efter månad.
Till saken hör att Blå stjärnans djursjukhus i Göteborg söker sjukgymnast, 1 års vik men chans på förlängning. Deltid.
Mitt i allt jag för tillfället har världens bästa jobb, bor på ett fantastiskt ställe med hästen utanför dörren och hunden lös på tomten, så vill jag bara kräkas. Kräkas över att det nog troligtvis inte kommer att vara så här så länge till.

få lite ordning

När räkningar försvinner, tvätthinken står kvar i hallen, veden ligger i  en gammal flyttlåda och spriten likaså, då behövs lite ordning! Vi behöver införskaffa oss en snyggare och lite mindre tvätthink dä tvättmedlet kan förvaras i vårt pytte-tvätt/dusch/handfatsrum. Vi behöver fler vedkorgar då vi har 3 ställen att elda på i huset! Vi behöver ett ny-gammalt vitrinskåp att förvåra lite flaskor i och vi behöver mer ordning på var all post tar vägen! Trots den största bostaden som vi hittills har bott i så har vi nog aldrig haft så lite plats som vi har nu. Smarta lösningar tackar vi gärna ja till!
Dessutom behövs en filt till dörren, en innedörrmatta för kalla fötter samt en ny teburk. Projekt för hösten blir att drick mer te så att jag kan tömma en burk. Tur är att det iallafall är mindre kallt inomhus, höstgardinerna är uppe i vardagsrummet och vi myseldar i sovrummet varje kväll. För tillfället tackar jag inte nej till Xavi i sängen, han värmer mina fötter så väldans gott!