En Kummel

Alla borde ha sig en egen Kummel. En sådan som står bakom en och stöttar en i fall där man själv håller på att bryta ihop. En sådan som förstår trots att man inte själv inte gör det. En sådan man vet att huvudpersonen i boken kommer att falla för trots att hon själv inte fattat det. Sen att han heter Kummel gör ju det hela lite roligare! En väldigt bra bok som jag just nu knappt kan lägga ifrån mig för att blogga.. En sådan bok som gör att jag vill ringa till mamma och säga att jag älskar henne och ringa till min älskling och säga att jag inte står ut av att vara utan honom.

Jag har dessutom insett att mina fina ungdomsår snart är förbi. Idag när jag som ensam gick genom bygget och förstod att jag nu äntligen var ensam sjukgymnast passade jag på att göra en riktig klackspark av gäldje. Vad händer? - Jag sträckte en muskel.
Mina smidiga spänstiga ungdomsår är passé och jag måste nu kämpa för att behålla det jag har.
Till råga på allt har jag otroligt ont i min ena höft idag. Gör inte direkt saken bättre. Skulle nog behöva lite Kummel i vardagen.

Annars leker livet och jag är helt försjunken i min bok. Och ja, min sista kväll som 21. Jag är en liten 21-åring. Så, nu behöver inte fler påminna mig om det ikväll. :) Sov gott mina vänner.