Idag åkte jag och Dessi ut till lite nordisar utanför K. Där fick jag för första gången på över ett år sitta upp och rida en häst i ca 45 min. Otroligt otroligt roligt, men ack vad insida lår och sittknölar värker just nu! Oh ja, ridning är träning och ja.. det märks att jag är otränad för tillfället! Heeelt slut i kroppen så skulle jag egentligen bara kunna lägga mig ner och sova, men nervositeten inför morgondagen är allt för intensiv.
Hur gör man ett gott intryck? Vad ska jag säga? Tänk om de frågar något som jag egentligen inte vet hur jag ska svara på.. Ja, kanske hade jag varit lugnare om detta inte var ett jobb som jag så gärna vill vill vill ha! Det är bara att hoppas att den naturliga panpan-charmen infinner sig och att jag kan vara mig själv i all den nervösa mån jag kan.
Imorgon hinner jag nog inte skriva någon resumé om intervjun men förhoppningsvis på tisdag så får ni veta hur det hela gått. Istället har jag antagligen en nervös förmiddag med mina patienter imorgon, en än nervösare tågresa, ett förhoppningsvis avspänt möte med Plommon och en avspänd tid på mitt framtida jobb och till sist en helt utpumpad tågresa hem igen. Phu, nu håller jag bara tummarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar