Igår var David hemma för att plugga och hade Xavi med sig. Jag passade på att ta bussen till jobbet istället för bilen, både skönt och oskönt. Oskönt att kliva upp extra tidigt, skönt att vila ögonen på bussen, oskönt att vänta och passa bussar när man med bilen redan kommit halvvägs, skönt att inte få ont i kopplingsfoten i köerna. Mysigt att mötas av en överlycklig Xavi som väntar vid busshållplatsen med husse när jag kommer hem.
Det bidrog i alla fall till att Xavi fått springa med David mitt på dagen och därmed kan jag koncentrera mig helt på Bobben på kvällen. Det var +-grader idag och då mjukt i marken, vilket Bob älskade. I måndags och tisdags var det så hårt av kylen att Bob knappt ville gå ut i hagen för att det gör ont i hovarna och än mindre ha kul på en ridtur. Men igår var det annorlunda! Han var så pigg framåt, lyssnade bra och min plan om att fatta fina galoppfattningar gick jättebra! Han var pigg, framåt men väldigt lyhörd och gjorde såklart sitt bästa. Det blev en kort ridtur eftersom det var kolsvart ute så när vi kom hem red vi lite i hagen där det var torrt och jobbade lite med vår vänstersida. Den är helt klart bättre men inte lika bra som höger. Bobby ifrågasätter mer och vi har lite svårt att hitta en fin balans och trygghet i det varvet. Jag kämpar mest med mig själv eftersom jag känner att det i huvudsak inte är Bobby som har problem utan jag som inte riktigt kan hjälpa honom på bästa sätt. Vips så ändrar jag min rotation i ryggen, får verkligen anstränga mig att hålla förändringen, och jag tycker att Bobby mjuknar betydligt. SKIT! Hur ska jag få till det här fler gånger, vad gjorde jag?!
Så in, berätta för David, sätter mig gränsle över en stol och försöker känna vad jag gjorde på hästryggen. Kommer efter ett tag fram till att det är min nedre länd som inte kopplar ihop med bäckenet åt vänster och därmed skjuter jag in Bobby åt vänster i vänster varv istället för åt höger. Det var JÄTTESVÅRT att ändra detta och jag kommer verkligen behöva träna på det. Men min duktiga sjukgymnast till sambo måste hjälpa mig. Han som går "knäckar"-kurs just nu tyckte att jag var stel i vänster thorakalrygg och därmed även en rotations-stelhet i bäckenet. Tyvärr hade han svårt at justera mig då vi inte har något bra underlag att göra detta på hemma. SKIT! Så jag får jobba vidare, rida mig svettig och berömma Bobben för att han har sånt tålamod med mig! Lill-skrutten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar