Idag på jobbet slog det mig att jag håller på att bli en kepspojke. En sån där pojke i skolan förr i tiden (kanske nu för tiden också) som alltid alltid alltid hade på sig sin keps. Den var på under lektionerna om inte lärarna sa något, den var på under rasterna, på idrotten och säkert nästan i duschen. Det var som om kepsen nästan vuxit fast på huvudet.
Det slog mig att jag håller på att bli en likadan när jag idag på jobbet skulle byta från mina vardagskläder till jobbkläderna och det absolut sista jag tog av mig var min skinnkeps. Jag går runt med den ute, ibland inne i huset om det är kallt och jag har oftast ingen lust att ta av mig den. Men jag tar av mig den ibland... utan att någon behöver säga till. Och jag sover inte i den och jobbar inte i den.. men ibland tror jag av misstag att jag redan tagit på mig ridhjälmen då jag har kepsen på.. Men gudarns så skön den är med sitt varma foder inuti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar